I Rosenträdgården har Maidens Blush slagit ut sina första skirt rosa blommor. Busken är ganska hög och har ett friskt grågrönt bladverk. Maidens Blush är en gammal albaros som kom i odling redan på 1500-talet. Hon är en av de härdigaste och den som kommer i blom senast av albarosorna i Rosenträdgården.
Trädgårdens klättrare Hiawatha har börjat visa små röda prickar i det varmt gröna bladverket. De små, enkelblommande ljust karminröda rosorna har cadmiumgula ståndare och är i början av blomningen vita i mitten, vilket ändras till gult när rosen är fullt utslagen. Hon väller över järnräcket invid trappan och slår sina växtspjut högt upp över eternittaket så att man ständigt måste hålla efter henne med rosensaxen. Hon är oerhört rikblommande och charmig. I pergolan har både den vita och den rosa New Dawn börjat öppna sig mellan Amethyste och vinrankans utskott. Ännu håller klätterrosen Minnehaha sina knoppar hårt sammanpressade precis som de olika klematissorterna. Över Kinesiska torgets armeringsjärn har en lila klättrare kommit fram med några förtjusande buketter, jag tor att det är en rotäkta Veilchenblau som jag kultiverat och planterat för några år sedan. Det finns flera klätterrosorsom jag kultiverat planterat på försök. En liten Hiavatha stårmed nyöppnade knoppar invid örtagårdens buxbomshäck. Mot Denkers backes stenar står en White Dotothy Perkins som jag dragit fram. Om några år kommer de här rosorna att välla som lilarött och vitt vågskum över Climbermuren. En liten Mozart, idag knappt en decimeter hög, finns på tillväxt invid den stora, ovanligt rikblommande, milt ceriserosa buskrosen intill Rosa Centifolia Major som nu är nästan utblommad. Nära äppelträdgårdens vinteräpple Ingrid Marie och rugosan Roserai de l´Hay har Polstjärnan börjat växa sig uppmotarmeringsjärnen. Hon ären söt, späd ros med många mycket små vita, enkla blommor.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
Av almablogg
Sparad i Arkitektur och Trädgård, Personlig vardag
Taggad med Almagården, Almagårdens Rosenträdgård, Annabell, Jolande dÁragon, Königin von Dänemark, Madame Hardy, Österlen, Rosenträdgården, Sissinghurst Castle, Tuscany Superba
9 Juli 2010 @ 11:33
Svalorna fyller luften med kvitter där de svingar sig i lufttrampolinen fram och tillbaka mellan sitt bo under takskägget och trädgårdens insektsskafferi. På taknocken sitter en koltrast med näbben full av mask. Koltastparet bor i pergolataket och igår när en koltrastunge klumpigt rörde sig snåret av rosskott och den vita hortensian Annabell, var jag hela tiden rädd att någon av traktens kattor skulle komma och klippa till. Jag sitter ute och äter frukost och läser tidningarna, vädret är strålande med helt molnfri himmel. När jag lyfter blicken tronar min solitär portlandican Jolande d` Aragon till bredden fylld av utslagna blommor, med Stenshuvud som fond, i Örtagårdens buxbomsrundell.
I rosenträdgården har många blommor börjat vissna. Jag klipper bort en del överblommade Madame Hardy,Sissinghurst Castle och Tuscany Superba. Då ser jag plötsligt en gren med mörkt blågrönt bladverk sträcka upp en knopp bland fjolårsriset som ännu inte är bortklippt. Glad böjer jag mig över resterna av Königin von Dänemark. Jag trodde att frosten tagit henne helt och hållet, men nu kan jag vrida in hennes veka gren och med riset som stöd resa henne. Jag hoppas det är hon, ännu en ros att längta efter! Hon är troligen uppkallad efter drottning Maria som var gift med kung Fredrik VI av Danmark. Enligt Cedergren tillhör hon en av de allra vackraste av de gamla rosorna Hon är sällsynt och hennes namn används ibland felaktigt på andra rossorter.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
Klockan är halv sju när jag tar mina motljusbilder i Rosenträdgården. Den är fylld av sol hela dagen men eftersom rosorna står tätt så skuggar de varandras fötter och torkar inte ut även om en tredjedel av dem inte får något vatten, eftersom trädgårdsslangen inte når runt gårdsknuten så långt.
Den vackraste rosen idag, som jag definierat som Mme Boll – eller är hon en Salet? - står med sina mossiga sprickfärdiga knoppar öppna mot himlen eftersom Dr. Eckener och Belle de Crezy, som omgärdar henne, har beskurits så radikalt att hon har eget rum i år. Här och var sticker Almarugosan fram sina fjärilstlätta, ljust rosa kronblad. Hon kom av sig själv och sprider sig och sitt välbehag runt omkring i Rosenträdgården. Hon är nog en gammal sort, jag har inte hittat henne i Lars-Åke Gustavssons rosböcker.
I pergolan har Ametiste börjat visa sina charmerande dubbla blommor och färgen är utomjordiskt klar. Den stora, välväxta buskrosen Mozart har redan blommat några dagar och kastar sin cerisa mantel över det gröna. Det är högsommar och Almagårdens Rosenträdgård står brud!
Kvällens bild seglar förbi när jag är ute på min kvällspromenad i det sagolika strandlandskapet mellan Baskemölla och Simrishamn. Med min lilla Sony Cyber-shot fångar jag rosenfartyget ”Red sails in the sunset”.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO